Ja de tog alltså hål på hinnorna för att se om det skulle öka på lite, men mina egna värkar kom inte riktigt igång regelbundet nu heller så jag fick värkstimulerande dropp... Jag kämpade på i 7 timmar utan bedövning medans droppet ökades på var tjugonde minut men vid kontroll så hade jag fortfarande inte öppnat mig mer än 1/2 cm! Då bestämde jag mig för att testa den omtalade lustgasen men efter ca 30 minuter och då jag vid flera tillfällen  påpekat att den var kass och inte gav mig ett dugg så ser en sköterska att de missat att sätta på själva gasen så jag har bara fått ren luft....

 

Då ber jag om ryggbedövning med en tanke på att det kan ta tid innan läkaren kommer, men han dyker upp väldigt fort, dock så får jag ligga still som en boll i över 1 TIMME då läkaren inte lyckas sätta bedövningen och inte heller hans kollega som kommer efter en stund... Tillslut ringer de äntligen "proffset" som är superhärlig och lugnande och fixar bedövningen på direkten! Första vilan är välkommen vill jag lova...Klockan är nu ca 16.30

 

Kl 21.30 får inte BM höja mitt dropp längre utan en läkare måste ordinera vilket de gör...

 

Kl 02.30 Endast öppen 7 cm, jag påpekar att bedövningen inte funkar längre... Daniel har även sett att jag är väldigt blöt på ryggen och påpekar detta, ser ut som jag svettats en del men det har jag inte!

 

03.45 BM kontaktar narkosläkaren pga av att jag fortsätter att påpeka att bedövningen inte hjälper!

 

04.14 Läkaren konstaterar direkt att slangen åkt ur ryggen och ingen bedövning ges utan har LÄCKT ut över ryggen, har då haft värkstimulerande på MAX i flera timmar och jag känner att jag är nära att ge upp och blir förbannad och ledsen! Det diskuteras om vi ska driva på eller avbryta för ett snitt, och vi bestämmer oss tillslut för att snittet är bäst för oss alla.

 

Jag skulle kunna fortsätta med droppet och få ny ryggbedövning men med orden att det kan gå fort ELLER kanske över 5-6 timmar till så kändes det inte aktuellt och BM trodde att kroppen/livmodern var helt slut efter lite sömn och värkar i över 1 veckas tid.

 

Sen går det fort, vi förflyttas, jag bedövas och Daniel får byta om, ett skynke sätts upp så vi inte ser själva operationen och 04.43 kommer ÄNTLIGEN William!

 

Operationen och allt därefter gick hur bra som helst, har återhämtat mig väldigt fort och inte haft speciellt ont heller vilket jag trodde, vår lillprins är ju också självklart värd allt slit! ♥ Nu myser vi hela dagarna och njuter av den här tiden, att bli mamma är precis så häftigt och omvälvade som alla säger!

 

Jag känner igen oro eller skräck inför en eventuell ytterligare förlossning men dock att jag hade en väldig otur med bedövning osv, men hade ju även sagt innan att med en sån bra graviditet som jag haft får jag nog räkna med en jobbig förlossning... ;)